e m m a . h o l d e n

Och så tycks det ännu en gång ha gått en evighet sedan man visade några vitala tecken, men än en gång så kan jag stolt medela att jag lever. Även om det känns som att jag är döende. Jag har nämligen gjort det enorma misstaget att vänta med att köpa alla julklappar före helgen innan jul. Det misstaget verkade tydligen några tusen andra stockholmare också ha gjort igår eftersom att det tog mig och Tom 6 timamr att plöja igenom alla affärer. Så nu lider jag av förslitningsskador i form av träningsverk i hela kroppen från att ha burit alla klassar samt en söt liten blåsa på lilltån. Jag har aldrig varit så aktiv som igår!

Men annars så har jag äntligen fått mitt älskade, underbara lov. Jag fick dessutom den stora äran att sjunga Santa Clause (stavning?) is coming to town, under pistolhot av en viss Arvid på skolavslutningen. Men det var kul.

Dagarna fram tills jul kommer att spenderas hos pappa, vilket känns kul eftersom att jag knappt hunnit vara med honom det senaste halvåret känns det som. Och så ska jag försöka vara liiiite snäll mot min lillebror också. Eller kanske bara om han har tur.

Och tillsist så kan jag medela att Tom har åkt ner till småland för att fira jul med släkten. Jag har aldrig känt mig så gay som när vi skulle säga hejdå till varandra idag. Jag grät redan imorse när vi vaknade och fram tills nu i princip. Manligt va? Men den goda nyheten är i alla fall att jag kommer kunna blogga under några dagar för en gångs skull.