e m m a . h o l d e n

Gissa vilka som äntligen är hemma?

Det var så mycket strul, så resan tog 11 timmar. Gissa om jag var trött när jag kom hem. Men det roligaste var nästan på flyplatsen i Stansted. Bella hade 5 kilo övervikt på sin väska, så vi tänkte vara lite snåla och ta på oss grejerna så att övervikten skulle försvinna. Sagt och gjort, med 3 par av Bellas jeans på mig, 3 par jackor och en tunika, vinglöade jag igenom säkerhetskontrollerna. Men där pep jag självklart, och var tvungen att skala av mig allt igen. Så efter att femtielva kontrolanter och övriga resenärer + en Bella som skrattade så mycket att hon nästan grät hade beskådat mig fick vi gå vidare. Som plåster på såren fick jag en jouice av Bella från Starbucks innan vi började köa vid våran gate.

Flygresan hem var terror efter som att jag bara ville sova, men det satt nått sjukt jobbigt tjejgäng bakom oss från norrland (?) och lät hela resan. Jag satt och intalade mig själv mitt och sandras och nattas berömda mantra:
think happy thoughts,  think happy thoughts!

På flygbussen kände jag mig bara allmänt hjärndöd, och pendeln ska vi inte ens tala om. Hata SL! Men när jag väl km hem och fick äta grillat, svenskt (!!!) så kändes allt så mycket bättre. Så nu har jag bara spenderat de senaste timmarna med att längta tillbaka!