Happy feet.



Mina fötter har antagligen aldrig varit så mjuka som nu efter alla krämer och hokus-pokus som jag smetat in dem i hos Varro. Känner mig måttligt normal som sitter och klappar på mina egna fötter i min lilla ensamhet. Fast jag måste erkänna att det var mer är skönt att ha en "spa-kväll" och sen sitta och snacka strunt i timmar.

Nu ska jag försöka peta i mig någon macka och bege mig till sängs. Fettokissen är på kramhumör så jag misstänker att jag får en sov-buddy inatt. Synd att klaga, även om han pruttar i sömnen och snarkar. Fast lite pinsamt är det när den enda manliga närkontakten man får kommer från en katt... Man tager vad man haver.

01:41 UPDATE: Varför känns min säng plötsligt så stor och tom? Varför känns det så ensamt att ligga där utan att ha en axel att luta sig emot. Och hur kan man sakna en arm runt sig så himla mycket och dom där varma andetagen mot kinden? Eller fingrarna genom mitt hår och godnattpussen på pannan. Nu: Tröstäta!




KOMMENTERA HÄR:

NAMN:
Kom ihåg mig?

E-MAIL: (publiceras ej)

BLOGG:

KOMMENTAR:

Trackback