e m m a . h o l d e n

Kollar på Ballar av stål och skrattar så jag nästan kissar på mig i min ensamhet. Fullt normalt, jag vet. Bröd från pizzerian ligger i ugnen på värming och lite senare blir det ett mandel-bad. Snacka om att jag har gått och blivit bath-junkie! Har tvålar och badmober från Lush och Body Shop så det räcker och blir över. Pretty nice.

Jag lovade ju att berätta lite om misslyckade ragg och sjuke händelser. So, here goes: För 2 vårar sen träffade jag en kille på Emergenza-festivalen på Fryshuset. Vi snackade lite, bytte nummer och sågs då och då på diverse spelningar där på Fryshuset. Fast jag var inte ute efter ett ragg, tyckte mest han var snäll och rolig att vara med. Han var inte min stil helt enkelt. Jag trodde han fattade vinken också, men ack så fel jag hade...

En eftermiddag, precis innan valborg har jag för mig, sms:ade han och frågade om han kunde komma förbi på väg hem från stan. Varför inte, tänkte jag och gick och mötte honom. Det var så galet skönt väder så vi gick ner till klipporna där jag bor hos pappa och satte oss. Han pratade på om lite allt möjligt men jag var fullt upptagen med att tänka ut vad jag skulle ha på mig på valborg och min sociala kompetens räckte sig alltså endast till att nicka och hum:a vilket kanske inte gjorde mig till det mest spännande sällskapet just då. Vad jag trodde iaf.

Tiden rann iväg och jag var tvungen att åka och handla med min pappa/hjälpa min lillebror med något oviktigt/klappa på skor så jag reste mig upp och borstade av byxorna och skulle precis säga hejdå när han... Ja vad fan gjorde han? Han gav mig världens mest kärleksfulla blick och höll om mig. Jag fattade ingenting. Sen tog han tog om mitt ansikte, gav mig ett spycho-leende och började hångla upp mig. Eller hånga och hångla? Han våldtog mitt ansikte med sin tunga. Den var eveywhere. Hold your horses, tänkte jag men kunde inte göra något för jag var i ett sånt jäkla chocktillstånd. Stod helt förstenad med skrämd blick som ett stort frågetecken.

Men med lite våld lyckades jag bända mig ur han love-grip och torka bort hans slem som rann ner för min haka. Och utan att se allt för äcklad ut sa jag snabbt hejdå och småsprang hem utan att vända mig om en enda gång. Jag har hört att man inte ska ta ögonkontakt med psykopater... En liten stund senare trillade ett sms in i min inkorg från honom: Förlåt, men du såg så god ut att jag var tvungen att smaka. Ord räcker inte till för att förklara hur äcklad-slash-rädd jag kände mig då. Duschade i hundra år utan att känna mig fräsch. S o   d i r t y !

Men men, jag och killen redde ut missförståndet och fortsatte vara rätt så bra kompisar istället. Fast jag måste hålla med om att det var en rätt så sjuk början på en vänskap. Så tjejer, undvik ofrivilligt hångel (såvida killen i sig bemästrar sin tunga och teknik) och spring, spring (!) om han ger er läskiga varma blickar. SPRING!

Nu ska jag och mina låga vita converce som jag glömt bort ut på en promenad. Termometern visar 7 grader och iPoden är nyladdad. Att solen skiner gör inte saken värre. Det kan inte bli annat än bra helt enkelt. Görbra.

Det är synd att en blogg inte är som en riktig dagbok egentligen. Det finns ju så mycket jag vill skriva och berätta för er som har hänt under dom här åren som jag har bloggat men inte kan eftersom att det finns rätt många som på ett eller annat sätt läser bloggen och antagligen skulle bli lite anti. Hårt men sant. För jag vill kunna berätta om misslyckade ragg och helt vrickade killar som kört med Italiano-repliker eller om snefyllor som varit så hystieriskt roliga att jag fortfarande skrattar så att jag kissar på mig när jag tänker på dom.

Fast ärligt talat gott folk, så kommer jag inte kunna hålla mig. Jag har suttit i timmar och snackat failures med mina kompisar så det är ju inte mer än rättvist att ni också får veta lite. Jag har bara en förmåga att sätta mig i helt sjuka situationer och ta del av knäppa händelser helt enkelt. Men en del kan jag väl berätta. Börjar lite fint.

Exempel: Nu på sportlovet hamnade jag på en lokalfest i närheten av mitt hem som senare via vilda taxiresor med folk jag aldrig träffat förut ledde till en efterfest inte allt för långt bort. Stämningen var på top, jag dansade i timmar med ett par sköna tjejer och hade på min min sprojlans nya snortighta Weekdays-kjol och kände mig pretty damn sharp. Men sen när klockan visade tidig morgon så sa jag och dom sköna tjejerna hejdå till alla och sällskapade mot nattbussen. När vi väl stod nere vid busshållsplatsen och väntade så passade vi på att kolla igenom kvällens bilder. Allt var frid och fröjd men efter den sjuttioelfte bilden gör vi en upptäckt: Någon hade fotat sin leguan. Och inte bara en bild, utan i 18 olika vinklar. Det var en jäkla upplevelse, minst sagt.

Urinävgsinfektionen är som bortblåst men jag har fortfarande två kartor antibiotika att knapra på så ikväll får jag köra nyktert igen. Men nästa helg bär det av till London så jag ska inte klaga. Gissa vem som inte längtar så lite. Nu sitter jag och lyssnar på gamla The Knife-hits och dricker hallonsaft. Försöker komma underfund med ifall grönsotat smink är en hit eller inte. Ojämt var det i alla fall. Men det är tanken som räknas, har jag hört : )

Aja baja Emma Håll-den. Sånt får man inte äta om man har gallsten. Då säger magen aj-aj. Då blir det inte roligt. Men det är ju så jäkla värt det. Och ja, jag sitter och pratar med mig själv via bloggen. Inget konstigt alls.