My first not-true-love.

Första gången jag hånglade "på riktigt" var jag 12 år och hade precis börjat 6:an. Varje fredagskväll var det disco på någon av skolorna där jag bor och just den kvällen var det min skolas tur. Kvällen till ära hade jag på mig jeans med utsvängda ben och om jag inte minns helt fel så fanns det även ett och annat glitterstänk här och var. Very pretty. När man gick från kafeterian till dansgolvet så passerade man en liten korridor med UV-lampor så jag antar att jag hade något vitt på mig också. Sminket bestod väl av någon ultrafin blå/rosa/grön/lila ögonskugga från en FRIDA-tidning.

Så när klockan slog 7 och det var insläpp så hängde jag och mina kompisar utanför. För man ville ju inte vara en tönt som dom små 4:orna och komma först. Efter en evighetslång kvart ansåg vi att vi väntat tillräckligt länge, betalade en 10-krona i inträde och gick in.

Var man cool så dansade man bara när det var tryckare, så vi hängde i sofforna i hörnet av dansgolvet och pratade över ett par flaskor Cola med dom andra. En liten påg utmärkte sig lite extra den kvällen med sitt Tiger-skärp som skymtade under den röda JL-tröjan när han ställde upp i kvällens brakedance-tävling. När han sen bjöd upp till en tryckare var jag inte sen att tacka ja och vi dansade till Magnus Ugglas Ska vi gå hem till dig?.

När kvällen var slut frågade vi chans på varandra och försökte smita iväg från våra hysteriskt fnittrande kompisar som inte hade kompetens nog att låta någon av oss vara ifred ens när jag skulle kissa. Men på något mirakulöst vis lyckades vi rymma och gömde oss på en närliggande tomt, skymd av jätteträd och buskar. Där, mitt i vildmarken enligt mig, frågade han mig om jag hånglade på första dejten. Jag blev helt ställd. Var det här en date? Jag som aldrig ens hade varit på en date hade väl inte hånglat - och om jag inte ens hade hånglat, hur skulle jag då kunna svara?

Jag behövde inte oroa mig för att svara för har var det bråttom med hånglet tydligen. Min finfina skärmkeps med England-tryck slets av och han ställde sig på tå för att nå upp till min mun. Aldrig förr har jag upplevt en sådan propellertunga. Jag vet inte hur länge vi höll på. Men efter en liten stund tackade jag för mig, tog min England-keps och gick hem. 2 veckor senare gjorde han slut med mig över playahead.se.




Postat av: Anneli

Jag gillar din blogg! Du har sån nice ironi, snygg stil och bra musiksmak! Fan vad töntigt det låter när man ger för mycket beröm...men det är sant iaf

2009-05-07 11:35:07
Postat av: EMMA

ANNELI: Nej inte töntigt alls, bara skithärligt att få höra :) TACK!

2009-05-07 12:12:15
http://holdens.webblogg.se/
Postat av: elin

HAHAHAHHAHAHAHAHAH roligt för det var ju fan sådär det var! bästa avslutningen haha

2009-05-09 12:43:10

KOMMENTERA HÄR:

NAMN:
Kom ihåg mig?

E-MAIL: (publiceras ej)

BLOGG:

KOMMENTAR:

Trackback