Milano i bilder och text.
- 04:00 krigade jag mig upp i tisdags, grabbade tag i en praktiskt tagen tom resväska (duktig Emma) och hoppade in i bilen mot flygplatsen. Landade i ett soligt Milano runt lunch och... dog. Så jävla vackert!
- Efter att ha proppat i oss en redig lunch bestående av pizza och lite (okej, mucho vin) så landade vi på hotellet som låg precis mitt i centrum. 2 balkonger, enormt badrum och yada yada. Första dagen knatade vi mest runt och glodde. Armani, Gucci, Prada, Mui Mui, D&G, Chanel - vart man än tittade. Och där gick jag runt i mina gladiators från H&M för 100 riksdaler och väska från Primark och kände mig helt plötsligt liiite off. Milano-borna utstrålar liksom någon sorts grace och viktighet. Dom snubblar inte, skrattar inte för högt eller gör något annat wierd. Senare på kvällen begav jag mig ut på jakt efter en tändare, iförd mjukisar och med boll på huvudet. Jag tror att jag begick en fashion-dödssynd. Efter 3 kvarter av att ha blivit utstirrad som om jag vore satan själv (vilket jag dock kan förstå) så gav jag upp och sprang tillbaka till rummet fort som satan - utan tändare - och dränkte mina sorger i billigt vin på tetra-pack för 1 euro och proppade i mig bröd. Fashion.
- Nästa dag blidde det frukost på en av deras 8974593 uteserveringar. Fick en tändare av personalen (= lycklig Emma) och fortsatte dagen med att knata runt och titta och fönstershoppa hos Chanel. En väldigt ekonomisk syssla. Dåligt för psyket dock. Fast lite shopping blidde det också, hehe. Och glass såklart!
- Började kvällen med en visit på Armani-Caffé för drinkar och tilltugg. (Om man kollar riktigt noga på bilden kan man nästan se hur jag skriker till Cissi "ta bilden fort som fan innan någon ser!!!!!!) Jag kände mig så jävla lost. Skulle gå på toa och gick helt vilse. Tänk er spegelkorridoren i Lustiga Huset - precis så var det. Svart golv, svart tak och svarta väggar. Ehh okej. Lyckades bara gå in i väggen 3 gånger framför ögonen på Italiens mode-elit och ett par av mina favorit-modeller. Score. Fast sen så skulle jag hitta spolknappen också och det var ju en upplevelse i sig. Varför gör folk såna där toaletter?! Hittade tillbaka till mitt bord en kvart senare, 300 kilo ångest rikare och ett ton kilo värdighet fattigare. Ville dö lite inombords. Jävla Armani!
- Fortsatte resan genom Milanos gator och efter diverse missöden (vem FAN kom på den briljanta ideen med kullersten i en stad där stillettos är ett måste?! Jävla pucko!) gjorde vi ett nytt försök på en annat bar. Det var en hotell-lounge av modell fiiiin, men vi gled in genom draperierna och beställde en drink. Slurpade lite på den och undrade varför alla helt plötsligt såg så jäkla snygga och fashion ut. Noterade först då skyllten "Reserved for the PRADA-group". Jahapp... Smet ut på bakgården (som var enorm med fontäner, barer och hela balletten) och dog i en soffgrupp (som också visade sig vara reserverad, men ingen sa åt oss. Istället stod alla moderedaktörer och designers och glodde lite avundsjukt på oss och undrade vad vi arbetade med eller vem vi sugit av för att få dom platserna). Efter ett par drinkar där och en sista pitstop på FRANK'S (som tydligen också visade sig vara något it-ställe där vi lyckades sno ett till reserverat-bord. Score!) så landade vi hemma på rummet, något slut. Somnade på 3 millisekunder trots arktisk kyla på rummet (det var något knas med ac'n)
- Dagen efter var det utcheckning och bakismat som gällde. Fika, mer mat, lite shopping, mer fika och ett flyg hem senare så kunde jag äntligen landa hemma i min egen säng där det är okej att se ut som stryk.
17:19:20
Trackback
