e m m a . h o l d e n

Bild: Nacho Alegre

Känns morgondagens matte-prov tillräckligt viktigt för att plugga till? Oja. Problemet är bara att jag känner mig själv. Eller det är ju i sig inget problem alls, utan det riktiga problemet är att i och med det faktumet att jag känner mig själv, så vet jag med ett välanvänt facit i handen att det skulle krävas ett riktigt jävla mirakel för att jag frivilligt ska sätta mig ner framför matteboken och plugga. Jag ska vara ärlig nu, gott folk.
Jag hatar matteboken av hela mitt härta. Jag drömmer drömmar om att jag styckmördar fanskapet, att jag eldar upp den eller att jag låter låter håriga karlar våldta den. Skadeglädje är den ända rätta glädjen sägs det.
Och jag skulle bli så lycklig att jag skulle dra fyra bakåtvolter om jag fick reda på att jag hädan efter skulle få slippamatte i skolan. Tro mig, för de tär en jävla bedrift att bara få mig att gå upp för trapporna i skolan utan att få träningsverk eller sträcka något.
Om ni inte har märkt det än så hatar jag matte. Och om ni inte har märkt det så svamlar jag mycket när jag är trött.