e m m a . h o l d e n

Bild: Tagen i september har jag för mig. Jag saknar piercingen.

Jäklar vad det droppade in folk på bloggen igår, enligt min statistik. Hello ångest! Jag får nämligen lite blandade känslor när jag har många läsare eller är med på listan över hemsidans mest aktiva bloggare. Det är ju skitkul att folk orkar läsa igenom skiten, men sen är det just det att jag bara skriver om... ja, massa skit.
Så för att underlätta för er alla som tycker att det här är just skit så tycker jag att vi tar oss en titt upp i högra hörnet, allra högst upp. Ser ni en liten röd ruta med ett X i? Tryck där så får ni 7 önskningar om ni har tur.

Jag är flummig om någon undrar. Och mätt. Jäkligt mätt. Vi har precis ätit kebabtallrik till middag. Sånna är farliga för man äter alldeles för mycket. Så nu har jag drygt 23 bilringar att hata. Fast jag funderar ändå på att ta några pepparkakor till middag...

På tal om ingenting så har vi en något speciell syslöjdslärare vid namn Kerstin på vår skola. Ibland kan man tro att Kerstin är döv eller senil. Eller lite av båda. Eller så är hon bara jävligt elak som skiter i en när man behöver hjälp. Där emot så hjälper hon en mer än gärna när det är dags att mäta på en. Lilla Kerstin gillar nämligen att klämma på små oskyldiga flickebarn. Det bor en söt liten smygpedofil inom oss alla, men hon går lite väl till överdrift. Det är och förblir ett mysterium med Kerstin.

Den 28 februari så ska jag förövrigt åka med skolan till Romme och åka skidor över dagen. Tanken var att Tom skulle lära mig åka snowboard, men så kul tycker jag inte att vi skulle ha det så jag håller mig till mina skidor. Jag måste dock hitta ett par pjäxor. CIssi erbjöd mig ett par slemgröna förut. Jag backade långsamt ut ur rummet och låste in mig på mitt rum efter det. Dom var läskiga. Men hur so helst, vilka vill vara med och slå vad om minst ett brutet ben?

Jag hatar handboll dessutom, för den som undrar.