R a n d o m



Besked från ingenstans, precis helt oväntade.
Ofta inte heller uppskattade. Det var de inte nu hur som helst.
Ett slag i ansiktet.
En trasig nagel.
En svidande verklighet som inte gick att ignorera.
Verkligheten hon kämpat för att glömma helt.
Fan.

Jag vill ha dig nu som jag hade dig förut

Att ständigt dras tillbaka till ruta noll är ansträngade. Att aldrig kunna uppskatta lyckan på allvar för att man vet att man snart kommer förlora den är verkligen hemskt. Jag trodde att jag betydde något för någon, men gud så fel jag hade. Jag trodde att jag var värdig nog att visas med respekt, men nej. Förstår ni?

Jag ska sluta tro så jävla mycket helt enkelt för jag orkar inte bli sviken fler gånger. Jag orkar inte börja om på nytt hela tiden. Jag är less på att gråta hysteriskt på min matta tills jag inte får någon mer luft och undra om allt någonsin kommer bli bra igen. Undra vem nästa person som ska såra mig kommer vara.

Behöver verkligen piggas upp. Skriv något roligt som händer i era liv, skicka en fin bild (oh-gosh@hot...) eller lid bara allmänt med mig. PUSS.

När jag inte orkar med mig själv


Bild: Mig hittar ni längst till vänster med den mystiska underläppen

Ibland blir jag så less på mig själv. Jag ser verkligen i mitt liv i svart eller vitt: antingen är det fantastisk eller så är jag sneppet från att på allvar vilja dö. Vissa dagar tycker jag att jag är den vackraste människan på hela jorden medan jag andra dagar inte ens står ut med att se mig själv i spegeln. Jag kan gå från att älska mig själv till att hata allt på en nanosekund. Kanske en aning schizofren?

Och det värsta är att jag aldrig vet med mig sjäv. Jag vet aldrig vart jag har mig själv eller vad det är jag vill. Jag vet bara att jag inte borde, men jag fortsätter...

Jag saknar dig med


Bild: Le Love

Well she's not bleeding on the floor just for the attention


Bild: Tyckte väl att jag var fin eller något.

Och så har jag hämtat alla mina saker som jag hade hos Tom. Allt. Eller fan också, jag glömde maidenfilmen från Ullevi -05 men den får jag ta i framtiden. Skumt och tomt är väl adjektiven jag skulle vilja använda mig av i det här fallet. Nu börjar det verkligen sjunka in att man är singel. Fast jag saknar honom som fan. Jag orkar inte med alla känslor just nu. Penis.

Och vad ska jag göra nu då? Försöka ta tag i mitt liv kanske? Eller tröstäta lite låter mer lockande just nu faktiskt.

And we go cold


Bild: Eeeh... Utfyllnadsbild typ? Vackra skor har jag i alla fall

Och där kom min planerade moodswing. Att lyssna på gamla fina nostalgilåtar som betyder så otroligt mycket när man inte mår som bäst är icke att rekomendera. Believe me. Jag har en sån skum känsla i magen också. Och hjärtat går på högvarv. Skulle egentligen behöva gråta men det kommer inget. Är bara allmänt tom. Skumt är vad det är.

En kram skulle sitta fint nu. Eller apelsinchoklad.

Jag skrev en saga till honom

"Hon hoppas att han ska orka fortsätta utan henne och bli glad igen. Att hon bara var en lycklig tid tillsammans med honom som han kommer minnas och bli glad av när han tänker tillbaka på. Att han en dag kommer hitta sin flicka, den det var meningen att han ska vara med, älska henne, behandla henne väl, få fina barn och vara lycklig. För det är det ända hon vill egentligen: att han ska vara lycklig, även om det inte är tillsammans med henne.


Hon tog kärleken för givet och det är ett misstag hon hoppas att ingen någonsin ska behöva göra. Pojken hon älskade (och fortfarande älskar) var helt enkelt för bra för henne men hon är så tacksam för tiden han har gett henne."