DU FÅR PASSA DIG SOM SATAN
För två år sedan var det här bland den olyckligast tiden i mitt liv. Jag tror att alla har haft en tid i sitt liv då man fuckat upp totalt och hatat sig själv. Men jag ska självklart alltid vara värst och tog det så långt till tablettöverdoser och en light-alkolism. Så mycket hatade jag mig själv. Och så levde jag fram tills nyligen. Tabletterna har jag lagt på hyllan, rakbladen har jag slängt och baksmällorna påminner mig om att det inte är värt att hinka i sig vin dagligen. Det är klart att allt det där fortfarande lockar (speciellt när det finns fler dåliga dagar än bra) och jag måste erkänna att jag fann det rätt så poetiskt och lagom flummigt att sitta själv mitt i natten med mitt vin, mina cigg och lite blod. Förstår precis vad folk pratar om att inspiration föds ur sorg. Men å andra sidan så förstår jag allt mumbo-jumbo om att solsken och plastpåsar i vinden också är vackert.
Förut hatade jag att känna mig ung och dum. Jag var så jäkla lillgammal att det inte var sant. Visste allt om allt, fast egentligen var jag clue-less. Nu har jag accepterat att jag inte vet ett piss, att jag lär mig varje dag och att jag inte är perfekt. Och det är inte tack vare Vecko Revyn, hjälpsamma råd eller Mia Törnblom. Det är för att jag har låtit mig själv ligga och hulka allmänt osexigt på golvet och snora ner mina kläder. Jag har aldrig varit rädd för att gråta utan låtit tårarna sprutat rakt ut i 90 graders vinkel. Kom nattbuss, kom Matte B kl 8. För jag tror nämligen att varje sorg innebär en viss kvot tårar och bearbetning. Det spelar ingen roll hur mycket man försöker strunta i det och lägga sina problem på hyllan, för det kommer bara komma tillbaka och bita en i röven så man kan lika gärna ta tag i skiten här och nu och få det överstökat. Men nog med mina visdomsord.
Förut hatade jag att känna mig ung och dum. Jag var så jäkla lillgammal att det inte var sant. Visste allt om allt, fast egentligen var jag clue-less. Nu har jag accepterat att jag inte vet ett piss, att jag lär mig varje dag och att jag inte är perfekt. Och det är inte tack vare Vecko Revyn, hjälpsamma råd eller Mia Törnblom. Det är för att jag har låtit mig själv ligga och hulka allmänt osexigt på golvet och snora ner mina kläder. Jag har aldrig varit rädd för att gråta utan låtit tårarna sprutat rakt ut i 90 graders vinkel. Kom nattbuss, kom Matte B kl 8. För jag tror nämligen att varje sorg innebär en viss kvot tårar och bearbetning. Det spelar ingen roll hur mycket man försöker strunta i det och lägga sina problem på hyllan, för det kommer bara komma tillbaka och bita en i röven så man kan lika gärna ta tag i skiten här och nu och få det överstökat. Men nog med mina visdomsord.
01:39:09
MESSAGE FROM MY BABE
NÄR JAG LÄGGER KROKBEN FÖR MIG SJÄLV
- by The Girl Who Tamed The Tiger.
Tom. Jag är fan tom. Ekande tom, om det nu går. För när bästa tjejerna har gått och vinlådan är tömd så inser man hur fel allting är. En promenad mitt i natten i regnet och en blöt cigarett. Uggs som läcker, sms:en jag slutat le åt och samtalen jag inte vill ringa. Kramen jag inte längre vill ha. Kramen jag ändå saknar så mycket att det gör ont. "Det blir alltid värre framåt natten." Varför är det så? Varför är det då allting blir så tomt?
No - you hang up.
Jag la upp den här videon för ett år sedan och älskar den precis lika mycket idag som jag gjorde då. Så fin att jag dör. Mamma-hajen alltså... <3 Kommer ni ihåg första kärleken? Fniss och hjärtklappning i korridoren, tryckare på fredagsdiscot, får jag chans på dig-lappen som sen blev till playahead-meddelanden när man blev större, sönderbläddrade skolkataloger, hans telefonnummer som man kunde utan till men aldrig vågade slå och när anteckningsböckerna var mer fyllda med hans namn än glosor. Och sen poff! så var allt över en dag.
Kärlek till ord.
Vad ska jag skriva om? Och vem skriver jag för: Mig eller er? För vill ni verkligen veta hur det EGENTLIGEN är att vara deprimerad? Det är inte äta glass direkt ur burken, dricka ett glass vin och gråta lite lagom gulligt då och då. Det är att ligga paralyzerad i sängen i timmar, skrika tills rösten inte orkar mer, rivas och dricka upp det som är kvar i flaskan för att sedan hämta en till. Trycka ut tabletter ut kartan för att sedan ta några till, "för säkerhets skull". Det är att hata sig själv och tycka att man är fulast i hela jävla världen, totalt värdelös.
Fast det låter ju inte så charmigt. Visst låter det SÅ mycket bättre om man är klädsamt deprimerad. Ni vet - sitta där mitt i natten i sitt fönster i underkläder och ett glas i handen, blossa på cigg efter cigg och titta ut över gatan. Klottra ner något risigt men vackert på ett papper, göra en kopp thé och dricka den på golvet. Kanske gråta lite. Fast inte så att det låter. Inte så att man hulkar och skriker i alla fall. Det är inte så fint. Att vara deprimerad ÄR inte något vackert. Men ord är. Och det är ju det som är så fantastiskt. Glöm inte det.
En vanlig natt.
Sitter på sängkanten i t-shirten som luktar precis som honom: kanel och något som inte går att sätta fingret på. Något som doftar så otroligt gott.
Drar djupa andetag.
Det är mörkt utanför. Bara gatlyktorna lyser in. Dansar på min vägg.
Lugnar pulsen.
Trycker ut min medicin och mina vita små sömntabletter i handen och tittar på dem. Vet redan att de smakar illa och att smaken kommer sitta i halsen oasvett om de sköljs ned med vatten, juice eller vin.
Slänger snabbt in dem i munnen, tar en klunk vitt och sväljer med kisande ögon.
Äckel.
Smäller ner glaset i bordet så att vinet skvätter över och bildar pölar över mitt fläckiga sängbord.
Suckar.
Lutar mig tillbaka bland kuddarna och rullar in mig i täcket.
Somna då.
Sätter händerna för öronen och räknar mina hjärtslag i väntan på att få försvinna bort.
Blundar. Påminner mig själv att andas. Jag glömmer så lätt.
1, 2, 3... 26, 27, 28...
Somna då!
Efter en evighet (48 slag) ger jag upp.
Ringer babe bara för att få höra hans andetag i luren. Efter 1 timme, 43 minuter och 6 sekunder lägger jag på.
Rullar runt i sängen 7634283 gånger. Ligger inte bekvämt.
Andas. Måste komma ihåg att andas.
Snälla somna.
Vänder på kudden. Suckar.
Dricker upp det som är kvar i glaset. Det var inte så mycket.
Lägger huvudet mot kudden igen
och efter ett tag, den underbara dimman.
Blir ett ton kilo tung i kroppen.
Ljupa andetag nu. Inte öppna ögonen för guds skull!
Ligga stilla och... nej vad var det jag tänkte säga nu? Kommer inte ihåg.
Jo... Jag hatar att sova utan dig. Det går inte.
Fan.
Dimman försvann. Vaken - igen. Andas.
Puss på dig.
Hur det nu är möjligt att älska någon så mycket jag älskar dig förstår jag inte. Och hur du nu står ut med mig förstår jag inte heller men det är najs. Tack för att jag kan vara så jäkla misslyckad med dig och lukta skit och se ut som stryk och tack för att du låter mig sova länge på dagarna och pussar på mig när jag är ledsen ♥
Saker JAG tycker om.
Att känna skäggstubb mot min kind.
Godis med colasmak.
Att bara dricka juice till frukost.
Ihoptrasslade ben i en för liten säng.
Hans andedag mot min nacke när han sover.
Vackra texter.
Damp-metal när jag är arg
och Slagsmålsklubben innan jag ska ut och dansa.
Grått nagellack och rosa läppar.
Bilder jag inte kan slita blicken ifrån.
Kärlekspirr.
Att sova bort en hel dag.
Mentholcigaretter och chailatte på en solig uteservering.
Vitt vin.
Röka i mitt fönster mitt i natten.
Fisa med munnen på Noahs mage.
Dusha tillsammans.
Bli lite för full ibland och gå barfota med klackarna i handen.
Lukten av varm asfalt.
Jag gjorde en Forni.
Godis med colasmak.
Att bara dricka juice till frukost.
Ihoptrasslade ben i en för liten säng.
Hans andedag mot min nacke när han sover.
Vackra texter.
Damp-metal när jag är arg
och Slagsmålsklubben innan jag ska ut och dansa.
Grått nagellack och rosa läppar.
Bilder jag inte kan slita blicken ifrån.
Kärlekspirr.
Att sova bort en hel dag.
Mentholcigaretter och chailatte på en solig uteservering.
Vitt vin.
Röka i mitt fönster mitt i natten.
Fisa med munnen på Noahs mage.
Dusha tillsammans.
Bli lite för full ibland och gå barfota med klackarna i handen.
Lukten av varm asfalt.
Jag gjorde en Forni.
Fotad i gryningen.
Skrev precis ett halvt A4:a bullshit men det blev en fet DELETE på det. Fattar inte ens vad jag tänker längre. Jag vill skriva något fint och vackert, eller i alla fall något jag kan bli stolt över men ingenting duger i mina ögon längre. Vad skulle jag ens skriva om egentligen? Skriva om sommaren när jag var 14 år och naiv, svarthårig med vita slingor som lyssnade på death metal och som rökte för att alla snygga killar på spelningar gjorde det? När jag var 14 år och jämt drack mig alldeles för full på billig vodka blandat med Fanta som var "aaasgoooott".
Okej, det var en sån kväll mitt i sommaren och min familj campade på Öland. Solen som aldrig riktigt gick ner speglades över vattnet där vi satt på stranden kring en bond-fire och värmde oss med sprit direkt ur flaskan. Jag drog munbloss på cigaretter jag bjöds på och grävde sand ur mina svarta ballerinas som var dränkta i öl och havsvatten. Och allt var så perfekt. Jag var omgiven av i mina ögon fantastiska människor som bjöd på cigaretter, sprit och skönsång, jag var ung och brunbränd och allting var så jäkla nytt för mig. Nysingel och lammkött. Snygg som satan och väldigt omtyckt av killarna. Killarna som i mina Koskenkorva-dimmiga ögon var det vackraste jag sett och som var så snälla mot mig. Jag var 14 år och så osäker.
Den natten gick jag aldrig och la mig för den natten tyckte jag att det var en jättebra idé att följa med en kille till hans tält för att 15 minuter senare vingla därifrån. Sen gick jag. Jag gick i flera timmar. I skogen, på stranden och längs gamla åkrar. Då och då satte jag mig ner för att ta en klunk ur en flaska Jäger som jag inte minns vart den kom ifrån men som just då var det godaste jag någonsin smakat. När solen gått upp visade klockan att cafét hade öppnat så jag köpte mig min livs första chailatte som jag hade hört så mycket om och kände hur jag kammade hem vuxenpoängen där jag vinglade med mina spritindränka skor som stank cigarettrök i ena handen och en chailatte som jag inte ens tyckte om i den andra. 14 år och nyknullad av en kille jag inte ens mindes namnet på. 14 år och så blind.
emma + sekreteraroutfit = happy noah.
Det är inte rocket science. Tänkte vara snäll flickvän eftersom att Noah har varit en jäkla ängel mot mig i flera veckor så det blev på med brillorna och upp med håret. Han har en thing för sånt där hahah. Har han tur så står jag för middan också, men det kanske blir lite over-kill. SÅ snäll är jag inte heheh. Puss på dig babe! <3
Img src unknown.
Berätta. Jag vill veta allt. Jag vill veta varför du nyser när du tittar in i solen och hur du fick det där ärret i pannan och jag vill veta om du brer smöret på den buckliga eller släta sidan. Är du också mörkrädd? Sjunger du högt när du tror att ingen hör och tror du på spöken? Vilken var din första leksak och har du någonsin älskat förut? Varit så kär att hjärtat inte hunnit med att slå. Så kär att hennes leende gjort dig tårögd och lämnat dig sömnlös på natten men ändå piggare än någonsin? Har du varit så kär att du kunnat alla hennes drag utan till, alla fräknar, alla skrattlinjer kring hennes ögon och varenda leverfläck?
Har du någonsin varit så jävla kär som jag är i dig just nu? Snälla berätta.
Den där första gången.
Det fanns en fläck i högra hörnet av taket mindes hon. Hon kunde den fläcken utantill: Varje nyans och färgskiftning och hon visste precis vart konturerna böjde sig. Var det en kaffefläck, eller kanske utsmetat snus? Just den fläcken hade hon i alla fall stirrat på i en halv oändlighet och samtidigt lyssnat till hans flämtande andetag som sakta börjat bli regelbundna igen.
Hans hud hade varit brännhet mot hennes svala lår och handen svettig med fingrarna flätade i hennes. Hon hade inte vågat vända huvudet och möta hans blick utan bara fortsatt stirra upp i den där jävla fläcken. Nej hans blick skulle hon inte klara av. Såg han glad eller besviken ut, eller såg han ut precis som vanligt? Ingen av dem kanske var vanliga längre. Inte efter det här. Hon kände att hon var sig själv, samma gamla sextonåriga tjej som alltid fnittrade nervöst när hon tänkte på honom och som tyckte om att doppa pepparkakor i mjölk. Men något med henne kändes ändå så annorlunda. Så nytt. Och hon var rädd för att han också skulle vara annorlunda, någon ny.
En bh låg slängd över fåtöljen, kläderna i en hög på golvet och strumporna hade han inte ens hunnit få av. Men det skulle hon inte lägga märke till förens han mumlat att hon kanske borde gå nu för klockan var mycket och mamma kommer nog komma hem snart. Först då skulle hon våga dra ett djup andetag och möta hans blick. Hon skulle inte se någonting annorlunda i den. Inget nytt men inte heller något vanligt eller bekant. Hans blick skulle inte säga henne någonting.
Vad knäppt.
Du är ju knäpp, mumlade han under luggen. Nähä, Ville hon skrika och skaka om hans blonda lockar. Som om jag inte redan visste att jag är konstig, helt dum i huvudet och bara allmänt störd. Som om jag inte vet hur mycket du hatar när jag sjunger högt på bussen och dansar baklänges genom korridorerna. Jag vet ju det lika mycket som du vet att man egentligen inte ska ringa 9 gånger i timmen eller klättra in genom ditt fönster mitt i natten bara för att få höra dig andas. Men jag kan ju inte låta bli, förstår du inte det? Jag är ju knäpp för att jag är så kär i dig.
Fast hon sa aldrig det. Det skulle hon aldrig våga. Vad knäppt.
Fast hon sa aldrig det. Det skulle hon aldrig våga. Vad knäppt.
Precis så har jag känt med dig men nu är det du och jag. Vi.
le_love. text: michaela forni.
Och där promenerar han iväg från kärleken. Vänder sig inte om, ångrar sig inte och letar upp den, springer inte tillbaka inte ens nästan eller lite grann. Sekunden innan tittade han försiktigt ner på mina skor och sa ”Det är för vårat eget bästa” och jag tänker bara att VADÅ VÅRT EGET BÄSTA!?!? Förklara för mig hur det kan vara för mitt bästa att vara utan dig… Så rinner tårarna ikapp med regnet när man förstår att han har rätt.
Edit: Nej jag och Noah har INTE gjort slut eller varit i närheten av att göra det på senaste. Han är ju min babe and I intend to keep it that way. Tyckte bara att det var en otroligt fin text som jag kunde relatera till starkt förut. Älskar min Noah-boi så otroligt jävla mycket så nej: Vi har inga planer på att göra slut ;) *orolig*
Vad du är för mig.
Kanel-thé. Julafton. Färgglada sneakers. Töjar. Lugg i ögonen. Stubbig haka. Töntig humor. Snälla ord. Varma kramar. Stuprörs-jeans. Framtid. Sushi. City and colour - Sleeping sickness. Mjuka kyssar. Tshirt-samling. Trygghet. Magpirr. Massage i sängen innan vi ska sova. Hyrfilmer. Pussar på halsen. Skrattattacker. Kärlek.
Hello mr. Leto.
Och när jag ändå är i farten så kan jag säga att det är omöjligt att inte bli lite smått horny när man hör den här gamla godingen. Jag dör typ av hesa röster. När han kommer till slutet blir jag liksom: Ta mig här och nu!
The Notebook.
Puss på dig.
Idag firar jag x-antal månader med den där muppen och jag kunde fan inte vara lyckligare. Älskar dig så sjuktäckligtjävlamycket Noah Mika Herqules Tomas Sigge Gustafsson. Men det viste du ju redan :)
Hur söta?
le love.
Glömt källa.
