e m m a . h o l d e n

Du är ju knäpp, mumlade han under luggen. Nähä, Ville hon skrika och skaka om hans blonda lockar. Som om jag inte redan visste att jag är konstig, helt dum i huvudet och bara allmänt störd. Som om jag inte vet hur mycket du hatar när jag sjunger högt på bussen och dansar baklänges genom korridorerna. Jag vet ju det lika mycket som du vet att man egentligen inte ska ringa 9 gånger i timmen eller klättra in genom ditt fönster mitt i natten bara för att få höra dig andas. Men jag kan ju inte låta bli, förstår du inte det? Jag är ju knäpp för att jag är så kär i dig.

Fast hon sa aldrig det. Det skulle hon aldrig våga. Vad knäppt.