e m m a . h o l d e n

Le Love.

När man var liten var födelsedagar heliga - i alla fall för mig. De var dagar jag såg fram emot och planerade i flera veckor. De var dagar som gjorde mig sömnlös kvällarna innan. Det var dagar när jag fick stå först i matsalskön och välja vad vi skulle leka på rasterna.

Dom där dagarna när mormor gjorde jordgubbstårta till mig och jag fick mina presenter. Bara det vara många och stora paket så var jag nöjd. Innehållet spelade egentligen ingen större roll. Jag skulle ändå ha glömt bort dem lagom till nästa födelsedag.

Nu när jag fyller år skiter jag i presenterna. Jag ligger inte sömnlös med det där pirret i magen kvällen innan och det finns inga lekar jag kan bestämma över längre. Nu är det dags att växa upp. Den här födelsedagen sitter jag inte och leker med min nya Furbie. Den här födelsedagen tänker jag efter på om jag mognat något eller inte.

På ett år har jag lyckats med att såra fler människor än vad jag gjort under hela min livstid. Jag har nog aldrig hatat mig så mycket som jag gjort i år eller gråtit mig igenom så många nätter. Men nånstans där inne i magen så växer nånting just nu, och nu pratar jag inte om mina gallstenar. Nej det är nånting som får mig att känna mig stark och vilja skratta. Det kallas kärlek, gott folk.