e m m a . h o l d e n

Vad ska jag skriva om? Och vem skriver jag för: Mig eller er? För vill ni verkligen veta hur det EGENTLIGEN är att vara deprimerad? Det är inte äta glass direkt ur burken, dricka ett glass vin och gråta lite lagom gulligt  då och då. Det är att ligga paralyzerad i sängen i timmar, skrika tills rösten inte orkar mer, rivas och dricka upp det som är kvar i flaskan för att sedan hämta en till. Trycka ut tabletter ut kartan för att sedan ta några till, "för säkerhets skull". Det är att hata sig själv och tycka att man är fulast i hela jävla världen, totalt värdelös.

Fast det låter ju inte så charmigt. Visst låter det SÅ mycket bättre om man är klädsamt deprimerad. Ni vet - sitta där mitt i natten i sitt fönster i underkläder och ett glas i handen, blossa på cigg efter cigg och titta ut över gatan. Klottra ner något risigt men vackert på ett papper, göra en kopp thé och dricka den på golvet. Kanske gråta lite. Fast inte så att det låter. Inte så att man hulkar och skriker i alla fall. Det är inte så fint. Att vara deprimerad ÄR inte något vackert. Men ord är. Och det är ju det som är så fantastiskt. Glöm inte det.