e m m a . h o l d e n

Jag har suttit i flera dagar för att bestämma sig för ett ögonblick i mitt liv - men det går inte hörrni. Det är så många små episoder som spelat roll. Men ett viktigt är första gången jag insåg att jag älskade Noah. Vi hade precis haft sex. Ni vet - precis som det är i början av ett förhållande, när allt var nytt. Jag hade inte vant mig vid hans doft än och jag kunde knappt gå på toa hos honom av rädsla för at han skulle höra mig kissa (LAME!) Men hur som helst: Vi låg där, svettiga och helt slut. Jag med huvudet på hans bröst som fortfarande hävde sig i 894382 km i timmen och han med sin arm runt mig. Och precis då så PANG! slog det mig: Jag älskade honom.

Men så finns det ögonblick som jag aldrig vill se tillbaka på. Ögonblick då jag har sårat och sett personer jag älskat gå sönder framför mig. Gjort slut, ljugit, glömt, struntat. Men även ögonblick där jag inte velat leva längre (eller you know me - det var inte ögonblick, det var evigheter) och ögonblick då jag stått vid en tågräls/tyckt ut piller ur kartor för att sedan skölja ner dem med vin direkt ur flaskan. Jag vill inte glömma dom ögonblicken för dom har format mig och fått mig att uppskatta alla andra så mycket mer. Men jag vill inte lägga ner energi på dom heller. Fast tro mig - Jag lever. Jag passar på, vågar hoppa och vågar göra ett till magplask.