e m m a . h o l d e n

Idag har varit en sån där dag livet inte velat samarbeta på något plan. Jag sov totalt värdelöst och när klockan ringde 6 imorse kände jag mig helt förstörd. Trött, stressad och ledsen. Krälade upp ur sängen, hoppade i kläder som fortfarande var blöta (jag HATAR blöta kläder! Ryser typ av obehag bara av tanken...) och försökte kleta på lite smink så att jag inte så lika förjävlig ut. Det gick lite så där med det. Började gå till bussen i ösregnet i god tid men när det var cirkus 300 meter kvar såg jag hur den dundrade förbi - 5 minuter för tidigt - och nästa gick om en miljard år. Typ. Så jag stod där i regnet, dygnsur och började störtböla mascara över kinderna. Allt sa bara ifrån medan jag brunkade fram några: Jag ooorkar inte. Hetsrökte i brist på annat och kletade ut mitt röda läppstift lite sådär attraktivt runt munnen. Började lunka hemmåt och sms:ade min läskigt grymma chef som sa att det var okej att jag stannade hemma och när jag väl landat innanför dörren kollapsade jag och sov fram till 2. Sen dess har jag bara känt mig tom och inte kunnat sluta smågråta. En kruka har blåst ner och gått sönder, katten vill inte bli klappad, jag har bara en timma kvar på mitt Spotify och jag ser allmänt förjävlig ut. Gött mos! Men nu ska jag snart kila iväg och i sann blogg-anda hämta ut ett paket och sen ska jag sluta sitta här och tycka synd om mig. Det får vara nog för idag. Lite hämtmat och en kall öl och jag är tillbaka.