I did it for the lulz.
Jag, Noah, Franco och Zack har bedrivit pizza-middag och sen fick Zack briljera med sina tattoo-skills och göra en till gaddning på Franco medan jag och Noah stod och hejade på för kung och fosterland. Och jag fick gadda en grapefrukt! Hahah det var typ det roligaste jag någonsin gjort. Lätt! Låt oss säga att tattoo-artist inte är ett yrke jag ska satsa på, men en film på det får ni inom en snar framtid i alla fall. It was... hilarious! xx
23:23:19
Sista november, jo jag tackar ja.
- by tumblr via we heart it.
God morgon! Jag vaknade redan vid 7-tiden när babe gick upp men låg kvar i sängen och läste lite. Sen dess så har jag byggt ihop frukost bestående av varm choklad med kanel och kardemumma, ny-pressad apelsinjuice, kokta ägg och pepparkakor med ädelost till efterrätt. Och så en morgoncigg ute i solen på det med fettokissen som sällskap. I söndags var det julmarknad med babe och Zack och igår kväll köpte jag med mig fika till familjen så det blidde fika och glögg. Jag har gått och blivit så jäkla mysig att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
No she did'nt?
Oh yes she did.
Ps: Visst ser jag utomordentligt fräsh ut atm... I'd tap that.
It was untz untz untz.
- img src unk.
Alltså igår tog vi in i dimman bokstavligt talat. Har inte varit så där jäkla råfull på ages. Men vi hade grymt kul! Hängde i vip:en i sann Kissie-anda och blev god damn drunk. Tequila-race, vodka-redbull, öl, smirnoff's och rosévin var inte någon vidare smart kombo - något jag fått notera idag när jag legat och skedat med toan. Kids, don't try this at home. Nu väntar jag på att mina karlar ska komma hem så att vi kan ha en crazy orgie. Hah nej då! Men det är ryktet som går :} Jag väntar på att dom ska komma så att jag kan få min mat och sen dö i soffan.
Vi ses i dimman readers.
Hej hej, hallå dagboken - höll jag nästan på att säga. Just nu i skrivandes stund sitter jag med Pillis och mina män hemma hos Noah med 764328 tacos i magen och pimplar rosé-vin. Snart ska jag och min hona bege oss ut på krogen och leka murder on the dance floor. Sen blir det till att komma tillbaka hit och hänga med boysen.
Och ute snöar det bara.
- by MYBRANDNWEOBSESSION f.d rikauterliggare.
Godermorgon! Ja det är faktiskt så illa... Sov nämligen cirkus en kvart i natt så det blidde till att ta igen det efter att Noah och Franco trippat iväg till skolan imorse. Men nu är jag uppe och multi-tascar med att läsa bloggar, brottas med kattbäbisar, sminka mig och rota fram något att ha på mig. Ska träffa Zack som precis haffat jobb på en tattoo-studio och grattis-krama sönder honom! Men jag borde nog borsta tänderna först...
There is a heaven. Believe me, I've seen it.
Jag vill tycka att jag är påväg åt rätt håll (och så är det nog också) men i natt fick jag ett sånt äckligt jävla psykbryt att jag bara ville dö. Jag grät helt hysteriskt och sparkades och slogs medan Noah höll fast mig och viskade hur mycket han älskade mig. Skrek gjorde jag också, fast tyst. Man vill ju inte störa. Och idag har jag fortsatt på samma spår. Gråtit tills kinderna svidit och det inte funnits något mer att gråta över. Suttit på huk ute i snön med ryggen mot väggen och rökt med en katt i knät. Sakta börjat bli mig själv igen. Fast jag tror att man behöver såna här sessioner för att fatta att man lever. För jag tror att jag lever mest av alla. Jag skrattar högst, gråter längst och älskar mer än vad jag borde. Jag kastar mig totalt handlöst ut och hoppas bara på att någon står där nere för att ta emot mig. Och jag vet att Noah alltid tar emot mig. Det blir inga fler magplask.
Alltid samma gamla goda Barbara-min.
Med magen full av bullar och fika kan jag meddela er att livet är prima ballerina atm. Sitter och slurpar i mig kanel-te (yum yum) och inspekterar babe som gett sig fan på att sy in en tröja. Det är rätt så underhållande. Snart så blir det till att tvätta bort sminket, blossa på en kvällscigg och sen krypa ner i sängen med babe.
Men på tal om ingenting: Klippa av håret till lite längre än axellängd - vad säger ni om det? Just nu räcker det ner till strax under boob'sen men det är så sjukt jävla slitet *bubu* Så hur jag än gör så måste jag kapa 1-2 dm och då tänkte jag att jag lika gärna kunde go all in och kapa hela balletten. Vad säger ni? Det tål att tänkas på iaf.
Men på tal om ingenting: Klippa av håret till lite längre än axellängd - vad säger ni om det? Just nu räcker det ner till strax under boob'sen men det är så sjukt jävla slitet *bubu* Så hur jag än gör så måste jag kapa 1-2 dm och då tänkte jag att jag lika gärna kunde go all in och kapa hela balletten. Vad säger ni? Det tål att tänkas på iaf.
Haha Noah, you're tap'ing this!
Livet är fult, du är farlig.
DAGENS KLÄDSEL: Gråa stheart-tröjan, svarta leggings, boots, skinnjackan (KALLT!) och lila halsduk.
DAGENS SMINK: Light-sotade ögon, ifyllda bryn, enkel bas & rosiga läppar. Det gamla vanliga helt enkelt.
DAGENS LÅT: Escape the fate - Massacre. Läskigt lik Bring me the horizon - Chelsea Smile.
DAGENS PLANER: Födelsedagsfika för Malin som fyller 19 och kanske en photo-shoot med babe.
DAGENS SAKNAD: Första kyssen, varm sand mellan tårna, skratta så jag får ont i magen och polkagrisar.
DAGENS KÖP: Nada. Och igår blidde det bara munkar till familjen och ett paket cigg. Det går framåt.
Välkommen till Emmas språkskola.
- by tumblr.
Jag är knappast någon språkexpert och stavar också fel ibland lite hit och dit, men alltså... vad fan är grejen med alla dessa konstanta särskrivningar?! Argh! Det heter jättegott, inte "jätte gott". Skitkul, inte "skit kul". Asbra, inte "as bra". För skit i ensam benämning blir ju då bajs, och as betyder djurlik och jag antar att det inte är det ni vill få fram. Hänger ni med nu? Dessa särskrivningar är inte bara grovt irriterande, det ser oseriöst ut.
En rätt så orelevant bild.
Goderafton ni som fortfarande är uppe. Jag sitter i en nybäddad säng, har tänt ljus i rummet och införtär soya-yoghurt med honung och soya-mjölk med o'boy - laktosintolerant som jag är. Och så lite Chris Isaak - Wicked game på det. Mysstämningen är inte att leka med! Ska snart vika in hovarna och tacka för mig. Imorrn börjar "mitt nya liv". Jag ska söka jobb på allvar, klippa av håret, gå och lägga mig i normal tid (inget mer 5 a.m.!) och sluta trycka i mig en påse chips varje kväll. Det där sista är jag rätt så osäker på, men allt annat ska väl gå bra.
Halleluja!
- img src unk.
Mitt rum blev så jäkla fint! Rent, prydligt och allt är i ordning i garderoben (har t.o.m vikt tygpåsarna. Freaky). Något som också börjar ordna sig är min hy. Den ballade ur för någon månad sen och blev extremly torr med massa utslag och så svullnade ögonen igen. Men nu efter diverse visiter på vårdcentralen och x-antal spenderade riksdaler inne på Apoteket så verkar det äntligen ha ordnat sig. Min hy är typ bättre nu än innan.
Jag tror att min nya rengöringsserie från L'oreal som heter Balance har hjälpt till att kirra biffen. Jag använder rengöringsmjölken, tonern och ansiktsgelén och ansiktet är numera i prima skick. Rekommenderas big time.
Hurt-söndag.
Jag måste ha slagit i huvudet riktigt hårt eller något, för inatt fick jag för mig att börja städa (kanske låter lite överdramatiserat nu, men mitt rum... Holy fuck! Det fanns inte en enda tom yta på golvet, i garderoben låg kläder och saker överallt och jag hade en full diskmaskin disk liggandes här och var. Kändes lite som en sanitär oangelägenhet, mitt rum.) så sagt och gjort - jag städade rubbet och slängde i 2 maskiner tvätt.
Och vad gör jag nu? Stryker och viker tvätt till Enter Shikari och pimplar blåbärs-te. Och när det är klart ska jag slänga i en till tvätt och sen pilla på min anslagstavla. Jag har en liknande som denhär - bara way way bigger, och 100 framkallade bilder som ligger och skräpar tills jag orkar ta tummen ur och pilla klart med mina scrap-books. Produktivt värre! Synd bara att jag inte kan dokumentera denna ones in a life time-händelse i bildform.
Fifties, te och Chanel.
Idag kör jag på Make Up Store's 5ties-sminkning and I must say I'm looking pretty damn sharp. Annars så har tankarna flygit iväg till farmors skruttiga lilla kök i England där inte en enda tallrik matchar den andra (samma sak med kopparna och besticken), där te-kokaren alltid går i 180 och där det luktar småkakor. U-u-underbart.
Och så har jag drömt tillbaka till Milano, frukostar på uteserveringar, Chanel-butiker och vackra skor. Röka från balkongen med utsikt över staden, dricka farligt goda drinkar på Armani-bar (har aldrig kännt mig så missplacerad haha) och vingla tillbaka till hotellrummet och en stenhård säng. Jag behöver komma bort snart.
Kors i taket.
DAGENS VILL HA: En resa till ett varmt land, ny systemkamera, bättre kondis och lena ben.
DAGENS KLÄDSEL: Vit oversized tshirt, svarta ridbyxeleggings, AA-sockor, boots, skinjacka + kedjor & kors.
DAGENS SMINK: Sotade "kattögon" - annars neutral grund och rosiga läppar.
DAGENS LÅT: Mayday Parade - When I grow up / Owl City - Fireflies (Dubstep remix)
DAGENS PLANER: Taste of Chaos med min käre bror! Lär bli grymt.
DAGENS SAKNAD: Babe som är på Harry Potter-premiären med sin lillasyster.
DAGENS DROG: Menthol-cigg (nähä?) och dillchips. Nom nom nom.
DAGENS KÖP: Inget so far men det blir nog middag ute och någon öl på det.
Myser i bh från Hanky Panky.
Goder afton! Har haft en utomordtentligt (checka superlativet!) underbar mysdag som har bestått av soffhäng med babe och Top Model, champange-skålning för min låtsasmamma som blivit promotad och häng hos Zack med Franco och Jessi. Nu är jag tillbaka här i soffan och målar naglarna. Snart är det CSI och efter det sängen.
Romance is dead.
Alltså igår... It was awesome! Emmure och Parkway Drive var helt orgasmiska. Jag och mina honor var feting-nöjda. Men SL och vädret samarbetade inte i vanlig ordning, så förseningar och blöta skor fick jag chilla med hela kvällen. Mys. Men det var totally worth it. Det blidde en sleep-over hos Jessi också med kompaniet och chips. Och idag blidde det en tripp till veterinären med Noahs katt som skulle ta bort stygn. Spännande va?
Färger i en vind.
Världens bästa bf köpte precis biljetter till mig till spelningen ikväll. Värt! Så jag slängde på mig tröjan och ett par ridbyxeleggings, försökte reda ut skatboet och kletade på lite kajal. Kängor på det och sen är jag good to go. Ska möta flocken där och köpa med mig mat på vägen. Jag har nämligt en underbar tendens att alltid däcka i moshen så att grunda med mat känns rätt så viktigt. Men nu ska jag trotsa snön, kylan och SL. Wish me luck!
True story, guys.
För ett år sedan sa min kropp ifrån. Efter flera år av psykisk utmattning så orkade den inte mer, gav bara upp. Jag minns faktiskt inte så mycket av den tiden. Bara att jag grät konstant och sov bort dagarna. Jag slussades mellan akutbesök, bup-samtal och övernattningar på bup-psykiatrin. Fick tabletter som skulle hjälpa mot den ena och det andra men som bara gjorde mig mer trött, blev sjukskriven från skolan i ett halvår, slutade äta (äter fortfarande bara ett mål om dagen) och stängde av mobilen. Och allt var så jävla förvirrande. Jag pendlade mellan att hälla i mig vin och tabletter och dunka huvudet skrikandes i väggen till att skrattandes dansa ner för gatan och älska alla löv. Jag fattade ingenting och ingen fattade mig. Bup tog mig inte seriöst och så hade jag ingen jag litade på och kunde prata med utom Noah. Jag ville inte leva och tog en överdos två gånger och hamnade på akuten. Noah har fått hämta mig från tågrälsar och bända rakblad ur mina händer.
Men nu sitter jag här - ett år senare. Fortfarande rätt så instabil och med lite fler ärr i bagaget. Jag går inte i skolan, jag äter dåligt, jag röker för mycket men har skurit ner på drickandet rejält. Jag sover fortfarande bort dagarna och svarar aldrig när mobilen ringer men det går mer och mer tid mellan mina psykbryt. Och vet ni vad? Det är inte tack vare någon läkare eller mirakeltabletter (Fluoxetin, Propavan, Atarax mm.) - Det är för att jag har hittat fantastiska människor att omge mig med. 2 honor och en liten Franco. Med dom så skrattar jag tills jag gråter och får kramp i kinderna. Med dom och massa filtar och cigg trängs jag på en alldeles för liten balkong mitt i natten och pratar tills jag tror att det inte finns något mer att säga - men orden tar aldrig slut, och med dom kan jag sova (Okej, det där lät JÄTTEMOBBAT men jag har aldrig kunnat somna i samma rum eller hos någon annan än Noah utan legat vaken ensam. Men nu däckar jag och sover som en nerklubbad säl.)
Om det här inlägget nu hade en poäng, så är det att hålla ut. 5 år av depression har jag chillat med och det kan faktiskt bli bättre. Jag har haft turen att ha Noah. Han såg fast jag inte visade något. Han har tagit på sig 875349 olika roller samtidigt (pojkvän, bästa vän, terapeut och förälder), kommit direkt när jag ringt, suttit uppe med mig så länge som jag velat, tvingat mig att äta, följt med mig till mina läkarbesök för att han vet att jag har läkarskräck och pussat på mig och sagt att jag är vacker fast jag inte trott på ett enda ord. Allt det har han gjort helt själv. Han har räddat mitt liv och jag har ingen aning om hur jag ska kunna återgälda det. Älskar dig.
