Kärlekssmörja.
Att du finns är fantastiskt.
Men att du finns - för min skull, bara för mig - är helt mindblowing.
Att du på skrattar åt mina skämt och då menar jag på riktigt, inte bara för att vara snäll gör bara att jag blir mer och mer kär i dig. Även fast du tycker att jag är helt knäpp.
Eller att du är den enda som verkligen kan se igenom mig och som verkar kunna mig utan till.
Att du är den enda som kan få mig att rysa när du kysser mig i nacken.
Och hur liten jag ibland får känna mig när jag kryper upp i ditt knä i soffan.
Att du vill ha mig, hela mig för den jag är. Utan att vilja ändra på något.
(#/)(#¤"/"#/")#="¤=(?))?(#")(&=)(8T"#/&%"(/#/7#&¤&")"#)(#?=?)#¤%&/(
Jag hatar att det är helt omöjligt att få ner i text vad det är som gör dig så sjuktjävlabäst för inga ord gör dig rättvisa. Allt jag egentligen kan säga är att jag är så jävla kär i dig, och att jag har dig är... amazing. Puss.
19:56:40
And they called it puppy love.
EDIT: Herre JÄVLAR vilken stor näsa han har, hahahahahah.
About the boy.
Nej som ni ser är bilden knappast guds gåva till kvinnan, men det är sånt där som min pöjk ägnar sig åt. Att cykla på en för liten cykel med alldeles för mycket häng alltså. Ja det ser ju verkligen jättesmart ut med tanke på att han är 194 (?) cm lång och cykeln... miniliten. BMX. "Extremsport". Nåja, bättre det än TIBIA eller CS?
About the boy.
Mr Handsome är lite blyg när det kommer till att visa sig här i bloggen så vi får köra på step by step helt enkelt. Jag har fått tillåtelse att visa och berätta lite i taget. Han har nämligen gått igång på hela den här vara-hemlig-idén och fnissar lika nöjt varje gång ni skriver i kommentarerna och undrar vem han är. Jag själv känner mig som årets tönt. Förlåt.
Här har i alltså ett stycke läppar (Oh really?!) och ett stycke haka. För er som hade lite svårt att se alltså.
Här har i alltså ett stycke läppar (Oh really?!) och ett stycke haka. För er som hade lite svårt att se alltså.
Jag tänker mycket.
Sitter med dagens 7:e och antagligen sista kopp té
och med Robert Pattinson i högtalarna.
Helt ensam.
Bäcksvart ute och nästan lika mörkt här inne.
Kattassar mot mina barfotafötter. Morrhår som kittlar.
Tänker på vackra människor jag sett idag och
ler åt något totalt orelevant för det måste man ibland.
Klappar kattmage.
Gråter lite för det måste man också ibland.
Dricker mitt té.
Tänker att: varje dag faktiskt har blivit ibland
och att du är fantastisk.
Ler lite till.
GOD NATT.
och med Robert Pattinson i högtalarna.
Helt ensam.
Bäcksvart ute och nästan lika mörkt här inne.
Kattassar mot mina barfotafötter. Morrhår som kittlar.
Tänker på vackra människor jag sett idag och
ler åt något totalt orelevant för det måste man ibland.
Klappar kattmage.
Gråter lite för det måste man också ibland.
Dricker mitt té.
Tänker att: varje dag faktiskt har blivit ibland
och att du är fantastisk.
Ler lite till.
GOD NATT.
Blod, svett och tårar.
Le Love.
När man var liten var födelsedagar heliga - i alla fall för mig. De var dagar jag såg fram emot och planerade i flera veckor. De var dagar som gjorde mig sömnlös kvällarna innan. Det var dagar när jag fick stå först i matsalskön och välja vad vi skulle leka på rasterna.
Dom där dagarna när mormor gjorde jordgubbstårta till mig och jag fick mina presenter. Bara det vara många och stora paket så var jag nöjd. Innehållet spelade egentligen ingen större roll. Jag skulle ändå ha glömt bort dem lagom till nästa födelsedag.
Nu när jag fyller år skiter jag i presenterna. Jag ligger inte sömnlös med det där pirret i magen kvällen innan och det finns inga lekar jag kan bestämma över längre. Nu är det dags att växa upp. Den här födelsedagen sitter jag inte och leker med min nya Furbie. Den här födelsedagen tänker jag efter på om jag mognat något eller inte.
På ett år har jag lyckats med att såra fler människor än vad jag gjort under hela min livstid. Jag har nog aldrig hatat mig så mycket som jag gjort i år eller gråtit mig igenom så många nätter. Men nånstans där inne i magen så växer nånting just nu, och nu pratar jag inte om mina gallstenar. Nej det är nånting som får mig att känna mig stark och vilja skratta. Det kallas kärlek, gott folk.
Empty.
Sitter med en enorm kopp té och med Sigur Rós och Tiger Lou i högtalarna. Annars är det rätt så tyst. Jag är den enda som fortfarande är vaken här hemma. Och katterna. Kylen knäpper ibland och någon bil kör utanför.
Jag tänker på vad jag har gjort idag (promenerat med exet, träffat lite folk, ätit smågodis och kollat på någon b-film som Varro berättade allt som skulle hände 3 sekunder innan det hände) och försöker komma på något att skriva. Men det går inte. Fingrarna går i slowmotion över tangenterna och formar inget vettigt, inget speciellt. Jag försöker skriva om hur det är att skratta så mycket att det gör ont i kinderna eller om... ja om vadå? Det står helt still i huvudet. Jag hatar det, vill bara skriva något fint och avreagera mig - men icke. Det är med andra ord dags att tacka för mig för idag och läggga mig i min nybäddade säng som redan är full med katthår. God natt.
Karlar vi gillar.
Hedi Slimane Diary.
Egentligen så är det ju insidan som räknas, right? Att den man är med får en att skratta och känna sig speciell och dom där pussarna på näsan får ens hjärta att slå för långsamt och för fort på samma gång. Ja, ja, ja.
Men ändå... Töjar, tatueringar, piercings, mörk hår och rena drag är något jag faller hårt för. Ja jag faller åt helvete rent ut sagt. Vi kan kalla det för en fetisch. Dom är underbara! Jag älskar rockers helt enkelt, höhö.
När man känner lite för mycket.
Det finaste jag vet är känslor. Det är känslor som visar vem man egentligen är och vad man vill. Det är dom där pussarna i nacken som visar att det är på riktigt och den där handen som smeker över midjan som berättar om det är rätt eller inte. Och dom där fina sms:en som man kan läsa om och om igen mitt i natten fast klockan egentligen är för mycket. Du vet dom som får hjärtat att slå lite för fort när mobilen piper till och får en att le.
Dom där jävla sms:en som lämnar en sömnlös med alla tårar som aldrig verkar ta slut och rödgråtna ögon. Det där senaste samtalet som man analyserar sönder i bitar gång på gång innan man äntligen lyckas somna för en liten stund innan solen lyser in genom gardinerna. Den där kyssen man fortfarande minns lika bra, trots att det gått evigheter. När det sista man såg var hans sårade blick och hans ord var "Gå inte, snälla". Det är äkta.
Dom där jävla sms:en som lämnar en sömnlös med alla tårar som aldrig verkar ta slut och rödgråtna ögon. Det där senaste samtalet som man analyserar sönder i bitar gång på gång innan man äntligen lyckas somna för en liten stund innan solen lyser in genom gardinerna. Den där kyssen man fortfarande minns lika bra, trots att det gått evigheter. När det sista man såg var hans sårade blick och hans ord var "Gå inte, snälla". Det är äkta.
Fulla tomma ord.
Det finaste som finns är den blicken.
Blicken som säger att det är du och jag nu.
Du vet den där blicken som ges under lugg.
Den blicken som får hjärtat att dunka lite för fort
och ögonen att tåras.
För den blicken påminner hur ont det gör
när det tar slut.
För allt tar slut.
Någon gång.
Den där jävla blicken inte går att sudda bort
när jag ska sova ensam i min tomma säng med svarta lakan
och jag inte kan sluta tänka på dig fast klockan är alldeles för mycket.
Blicken som inte går att stänga av.
Jag hatar den blicken. Jag älskar den blicken.
Blicken som säger att det är du och jag nu.
Du vet den där blicken som ges under lugg.
Den blicken som får hjärtat att dunka lite för fort
och ögonen att tåras.
För den blicken påminner hur ont det gör
när det tar slut.
För allt tar slut.
Någon gång.
Den där jävla blicken inte går att sudda bort
när jag ska sova ensam i min tomma säng med svarta lakan
och jag inte kan sluta tänka på dig fast klockan är alldeles för mycket.
Blicken som inte går att stänga av.
Jag hatar den blicken. Jag älskar den blicken.
So shoot me down again.
Tystnad
En rökfri viskning
Det är exakt vad vi vill ha
det luftkonditionerade ljudet av fart.
Du är värd att dö för
Ni kan skratta om ni vill
Håna oss, vi rör oss, ni står still
Kent - 747
En rökfri viskning
Det är exakt vad vi vill ha
det luftkonditionerade ljudet av fart.
Du är värd att dö för
Ni kan skratta om ni vill
Håna oss, vi rör oss, ni står still
Kent - 747
Lite om honom.
För lite mer än 3 månader sen gjorde jag och min pojkvän sedan 15 månader slut. Jag har knappt skrivit någonting om det alls eftersom att det på många vis har varit det jobbigaste som någonsin hänt mig. Visst, det var egentligen mitt beslut men jag var inte beredd på allt annat som kom. För jag förlorade inte bara min pojkvän, utan min bästa vän och det, det svider nog mest. Och att bråka med en person som man älskat så mycket gör så jäkla ont. Det tar verkligen all min energi. Energi som jag behöver mer än allt annat just nu.
Men vi jobbar på det. Han är en sån fin person så det är värt att kämpa lite för att fortfarande kunna ha en normal relation till varandra utan allt bråk och tjaffs. Jag vet att vi inte kommer bli bästisar, men ändå. Kämpa.
Men vi jobbar på det. Han är en sån fin person så det är värt att kämpa lite för att fortfarande kunna ha en normal relation till varandra utan allt bråk och tjaffs. Jag vet att vi inte kommer bli bästisar, men ändå. Kämpa.
Kär i kärleken
Glömt bildkälla.
Jag har märkt en sak: Jag är kär i kärleken. I timmar kan jag sitta och läsa texter om kärlek och om personer som sitter uppe nätterna igenom och kedjeröker över ett glas och hatar att dom älskar. Jag har hatat att älska - många gånger. Jag har också varit en av dem som suttit i sitt fönster med ett glas och en cigg i handen och lyssnat på fantastiska/hemska kärlekslåtar och kännst mig så otroligt ensam och tom. Jag har hatat att aldrig själv fått bestämma hur något ska sluta eller aldrig fått min vilja igenom. Men jag har tagit mig igenom allt gång på gång även fast det aldrig har varit lätt.
För nu kan jag andas lungt igen och bara släppa allt. Jag är nöjd nu. Nästan rentav lycklig och det känns helt jävla underbart. Och det, det kära bloggläsare, är en känsla jag saknat.
Tiger Lou - You can't say no to me, otroligt sönderlyssnad men ändå så fantastisk i sånna här lägen.
För nu kan jag andas lungt igen och bara släppa allt. Jag är nöjd nu. Nästan rentav lycklig och det känns helt jävla underbart. Och det, det kära bloggläsare, är en känsla jag saknat.
Tiger Lou - You can't say no to me, otroligt sönderlyssnad men ändå så fantastisk i sånna här lägen.
Jag har hittat en ny besatthet
"...och vad jag bryr mig om nu är att se din blick så sårad
när alla löften klingar falskt
nästa gång du lovar någon allt
vad jag bryr mig om nu
är dina armar om mig
även om jag vet att jag måste glömma dig
vad jag bryr om är att se dig gråta
för jag har gråtit
och du ringde aldrig
vad jag bryr mig om nu är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaks till dig
vad jag bryr mig om är att se som i slowmotion
när du går sönder inuti
så som jag gjorde det
vad jag bryr mig om nu är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaks till dig."
Håkan Hellström - Kärlek är ett brev skickat tusen gånger om
(Hittad hos Michaela Forni)
Veronica Maggio - Inget kan ändra på det
Du ser på mig, vännen
Som om jag gjort något fel
Men se på mig, vännen
Och tro på mig nu, jag ber
Det kanske tar emot
men vi hör ihop
och inget kan ändra på det
Som om jag gjort något fel
Men se på mig, vännen
Och tro på mig nu, jag ber
Det kanske tar emot
men vi hör ihop
och inget kan ändra på det
18:52
Jag orkar inte känna mer.
Varför känns det alltid som värst på kvällarna?
Ni vet en sån där kväll när allt bara går åt helvete och blir fel och det ända man vill är att gömma sig under täcket? Eller när man gråtit så mycket att alla tårar gör så att det svider över kinderna? När man helt plötsligt bara bryter ihop och känner att man ärligt talat inte orkar mer. Att man bara sätter sig ner på frostig asfalt och gråter och väntar på att luften ska ta slut. Man vill bara sluta existera för en liten stund.
Det här är en sån kväll.
Det här är en sån kväll.
Varför är en del par så onödigt vackra?
Du, du, alltid du
Jag hatar att jag inte kan tänka tillbaka på allt utan att börja gråta. Att jag inte kan titta på våra bilder utan att bli sittandes hela natten med alla jävla tårar. Att jag fortfarande saknar dig så mycket att det gör ont och att det har blivit ett hål i mig utan dina fina ord.
Men det värsta är nog att tankarna på dig. Jag saknar dig.
De bästa
Noah och Daniella på nyår. Han blev på pusshumör. Danilla gillar't.
I brist på annat så kan jag väl passa på att klämma till med att jag har underbara kompisar. Och otroligt vackra!
